Placeringsordlista

I ordlistan förklaras de allmännaste termerna som hänför sig till placeringar och avkastningen på placeringarna.

Orden som gäller placeringar

Aktieplacering

Noterade aktier är föremål för handel på fondbörsen. Onoterade aktier är aktier som inte är föremål för offentlig handel.

Ansvarsfull placering

Ansvarsfull placering baserar sig på tre grundpelare: miljöansvar, socialt ansvar och god förvaltningssed. Dessa tre kallas också för ESG-faktorer (Environment, Society and Governance). ESG-faktorerna inkluderas i placeringsprocessen och ägarpolicyn på så sätt att beaktandet av dem förbättrar förhållandet mellan avkastning och risk i placeringsportföljen. I praktiken eftersträvar man med ansvarsfull placering att

1. indirekt minska användningen av fossila bränslen
2. öka intresset för förnybar energi
3. respektera arbetsrättigheter och mänskliga rättigheter
4. främja en god förvaltningssed i företagen bland annat genom att öka transparensen i deras verksamhet.

ArPL-återlån

ArPL-återlåningen bygger på försäkringsvillkoren i försäkringsavtalet enligt lagen om pension för arbetstagare. En del av de ArPL-avgifter som arbetsgivaren betalar fonderas. Försäkringstagaren har rätt att återlåna en del av den ackumulerade fonden. Lånetiden är 1–10 år. ArPL-återlånet är ett lån med säkerhet.

Betakoefficient

Betakoefficienten mäter aktiens marknadsrisk. När betavärdet är ett, förändras aktiernas avkastning i samma takt som marknadens genomsnittliga avkastning. När koefficienten är två, är placeringsobjektets risk större och avkastningen varierar i snitt med det dubbla jämfört med marknaden. Om betavärdet är under ett, är aktiens risk lägre och den reagerar på förändringarna på marknaden med i genomsnitt mindre kraft.

Blandfonder

En blandfond är liksom namnet anger en kombination av aktiefonder och räntefonder. Fonden placerar i båda placeringsslagen utgående från fördelningen enligt sina stadgar. Risken i en blandfond är lägre än i en aktiefond men på motsvarande sätt högre än i en ren räntefond.

Derivat

Ett derivat är ett finansiellt instrument (avtal), vars värde baserar sig på värdet på ett annat finansiellt instrument (underliggande tillgång). De vanligaste derivatgrupperna är ränte-, aktie- och råvaruderivat. Derivat kan användas både för att ta risk och för att skydda sig mot risk. När ett derivatavtal ingås, kommer parterna överens om att i framtiden genomföra en transaktion, som kan verkställas antingen genom att leverera det instrument som utgör underliggande tillgång (fysiskt derivat) eller genom att leverera derivatavtalets värde i pengar (finansiellt derivat).

Hedgefond

En fond som i sin placeringsstrategi eftersträvar absolut avkastning oavsett marknadsläget. Hedgefondens mål är således en marknadsneutral placering, dvs. syftet är att eliminera marknadsrisken, varvid den s.k. betakoefficienten är noll. Hedgefonderna använder i sin placeringsverksamhet olika strategier och tekniker, bland andra derivat, skuldhävstång och blankning.

Infrastrukturplacering

Infrastrukturen kan indelas i två delar: ekonomisk och samhällelig infrastruktur. Den första omfattar vägar, flygfält, elnät och telekommunikationsförbindelser, medan den senare avser skolor, bibliotek och fängelser. Placeringar i infrastruktur kan göras på två sätt. Det ena sättet är att placera direkt genom att äga en fastighetsbyggnad eller ett bolag som producerar ett byggnadsprojekt. Det andra sättet är att placera i infrastruktur indirekt via fonder.

Kapitalplacering (private equity)

En placering på börsen i ett onoterat företag, som behöver finansiering för sin tillväxt i initialskedet (såddfinansiering, venture capital) eller för ett nytt tillväxtskede eller av vilket de nuvarande delägarna är beredda att sälja en betydande del. Kapitalplaceringar görs i allmänhet via kapitalplaceringsfonder. Fonderna väljer de slutliga placeringsobjekten.

Masskuldebrevslån

Ett lån emitterat av ett företag, en multinationell organisation, stat eller någon annan aktör inom den offentliga sektorn som vanligen har en sekundärmarknad. Lånesumman delas upp i skuldebrev som placerarna kan teckna, dvs. köpa av de banker som har hand om emissionen. I Finland är till exempel obligations- och debenturlån masskuldebrev.

Penningmarknadsplacering

Penningmarknadsplaceringar är ränteplaceringar med en löptid på högst ett år.

Placeringsbestånd

Placeringsbeståndet omfattar penningmarknadsplaceringar, masskuldebrevslån, konvertibler, aktier och aktierelaterade placeringar, fastigheter och fastighetsaktier samt lånebestånd vid den tidpunkt som anges.

Placeringslån

Placeringslånen är utestående skuldebrevslån som beviljats av arbetspensionsanstalterna under den period som anges. Placeringslånen motsvarar skuldebrevslån beviljade av bankerna, varvid räntan och lånetiden varierar beroende på användningssyftet. Placeringslånen har indelats i två grupper: lån som pensionsförsäkrarna beviljat utomstående och egna fastighetsbolag.

Ränteplaceringar

Till ränteplaceringarna räknas penningmarknadsplaceringar, masskuldebrev samt placeringslån och ArPL-återlån.

Räntor på nya lån

ArPL-referensräntorna infördes vid återlåningen år 1997. Räntan på ArPL-återlånet fastställs utifrån ArPL-referensräntan enligt lånetiden, räntebindningsperioden, amorteringssättet och säkerheten.

Råvaruplaceringar

Med råvaruplaceringar avses placeringar till exempel i råvaror, jordbruksprodukter och energi. Placeringarnas avkastning baserar sig enbart på förändringarna i priset. Placeraren får ingen inkomst som är jämförbar med utdelning eller ränta. Råvaruplaceringar görs ofta i form av derivatplaceringar.

Orden som gäller placeringsintäkter

Avkastning till verkligt värde

Som avkastningsbegrepp används avkastning till verkligt värde. Avkastningen till verkligt värde fås genom att till avkastningen i euro i resultaträkningen, från vilken kostnaderna för placeringsverksamheten avdragits, addera förändringen i värderingsdifferensen under året. Avkastningsprocenten fås genom att dividera denna avkastning i euro med beloppet av placeringstillgångarna i euro till marknadsvärde.

Det marknadsvärde på placeringstillgångarna som används som divisor kan beräknas exakt genom att i beräkningen beakta den tid som kapitalet varit bundet till ifrågavarande tillgångsslag.

Nominell avkastning

Den nominella avkastningen beskriver den totala avkastningen på ett bestämt placeringsinstrument. Placerarens totalavkastning t.ex. i fråga om en aktieplacering är beroende av utdelningen och aktiens kursutveckling, men också de kostnader som placeringen medför.

Placeringsverksamhetens resultat

Intäkterna av placeringsverksamheten och placeringsverksamhetens resultat ligger som begrepp mycket nära varandra, men avser två mycket olika saker.

Placeringsverksamhetens resultat fås genom att från placeringsintäkterna i resultaträkningen göra avdrag för det avkastningskrav som skyldigheten att överföra medel till fond förutsätter och till utfallet addera förändringen i värderingsdifferensen. Således kan exempelvis placeringsverksamhetens resultat vara negativt, även om intäkterna av placeringsverksamheten skulle vara klart på plus.

Vid fonderingen av arbetspensioner inom den offentliga sektorn tillämpas inte beräkning av ansvarsskulden eller det avkastningskrav som baserar sig på granskningen av ansvarsskulder.

Real avkastning

I den reala avkastningen har inflationen beaktats som en faktor med minskande inverkan på den totala avkastningen. Den reala avkastningen beskriver den ökning av köpkraften som avkastningen medför, dvs. hur mycket mer konsument A har råd att konsumera varor och tjänster. Den reala avkastningen är mycket praktisk när man jämför avkastningen under olika perioder. I jämförelsen mellan olika perioder borde man därför alltid använda inflationsjusterade avkastningssiffror.