Riktlinjer för arbetspensionsrehabilitering 2025

Att lyckas med målet att förlänga finländarnas arbetskarriärer är kanske viktigare än någonsin tidigare, inte minst på grund av befolkningens stigande medelålder. Arbetspensionsrehabiliteringen, dvs. den yrkesinriktade rehabilitering som ordnas av arbetspensionsförsäkrarna, har en viktig roll i arbetet för att förlänga arbetskarriärerna.

Strategidokumentet om riktlinjerna för arbetspensionsrehabiliteringen ”Työeläkekuntoutuksen suuntaviivat 2025” som utarbetats av TELA i samarbete med överläkarna inom arbetspensionsbranschen beskriver förändringen i verksamhetsfältet samt behovet av att utveckla vård- och rehabiliteringsprocessen och utbudet av olika metoder för arbetspensionsrehabilitering.

Målet med arbetspensionsrehabiliteringen är att spara in på arbetspensionskostnaderna och hjälpa rehabiliteringsklienten att fortsätta i ett arbete som är lämpligt med tanke på arbetsförmågan. Av rehabiliteringsklienterna fortsätter cirka 2/3 att förvärvsarbeta efter rehabiliteringsperioden. För individen erbjuder rehabiliteringen möjlighet till arbete och bättre försörjning och i sinom tid också en bättre pension. På vår webbplats på sidan Arbetspensionsrehabilitering redogör vi mer ingående för förutsättningarna för arbetspensionsrehabilitering och vem rehabiliteringen riktar sig till.

Bakgrund: Utvecklingen relaterad till arbetsoförmåga är förenad med stor osäkerhet

Antalet sjukpensionerade började öka år 2018. Vändningen bröt den långvariga positiva utvecklingen, som huvudsakligen speglat minskningen i antalet pensionsansökningar. Den negativa utvecklingen ser ut att fortsätta på lång sikt.

Konsekvenserna av den exceptionella coronatiden för finländarnas hälsa och arbetsförmåga väcker osäkerhet. Enligt preliminära uppgifter minskade både antalet ansökningar om sjukpension och arbetspensionsrehabilitering samt de beviljade förmånerna. Coronatiden försvårade också genomförandet av rehabiliteringsprocesserna.

Fokus på psykisk ohälsa

Psykiska problem och särskilt depression är i dag de vanligaste orsakerna till sjukpensionering. En effektivare vårdkultur och tidiga diagnoser av psykiska störningar samt ingripande på arbetsplatserna spelar en nyckelroll när det gäller att lösa de grundläggande orsakerna bakom arbetsoförmåga.

Det lönar sig att satsa på utveckling

Antalet sjukpensionerade är sammanlagt något under 200 000 personer (130 000 pensionerade med arbetspension). Årskullarna i arbetsför ålder krymper hela tiden. Vår minskande befolkning har inte råd med att cirka en tredjedel av åldersklasserna sjukpensioneras. Den målmedvetna höjningen av pensionsåldern och förändringarna på arbetsmarknaden framhäver behovet av samhällsreformer som stöder arbetsförmågan och kompetensen.

På 2020-talet pågår flera betydande projekt som syftar att utveckla arbets- och funktionsförmågan samt en omfattande totalreform av den sociala tryggheten. En enhetlig rehabiliteringsstig för medborgarna kräver inte en sammanslagning av olika delsystem, utan bättre vägledning och informationsgång. Alla kontrollpunkter längs rehabiliteringsstigen bör stödja kontakterna till arbetslivet med beaktande av individens personliga behov.

I det följande beskriver vi de tio viktigaste delområdena i arbetet för att utveckla arbetspensionsrehabiliteringen och främja arbetsförmågan.

Arbetspensionsrehabiliteringens verkningsfullhet förbättras

Metoderna för arbetspensionsrehabilitering har utvecklats i och med förändringarna i lagstiftningen, arbetslivet och folkhälsan. Rehabiliteringsmetodernas verkningsfullhet bör fortsättningsvis utvecklas långsiktigt: genom forskning och ökad kompetens och eventuella lagreformer.

Arbetspensionsrehabilitering sätts in när risken för arbetsoförmåga på grund av sjukdom kan konstateras. Marginalisering från arbetslivet har inte alltid sin förklaring i begränsningar i arbetsförmågan till följd av sjukdom, utan faktorer som hör samman med arbetsplatsen kan vara avgörande.

Vi lyfter fram fem metoder för att förbättra arbetspensionsrehabiliteringens verkningsfullhet.

1. Utbildning

Arbetspensionsförsäkrarna, FPA och de serviceproducenter som erbjuder yrkesinriktad rehabilitering måste bättre kunna svara på de ökade kompetenskraven i arbetslivet. Effektiviteten hos skräddarsydd utbildning och fortbildning samt omskolning måste undersökas och användningen av dem utökas utifrån forskningsrön.

2. Arbetsprövning

Arbetsprövning är en viktig form av arbetspensionsrehabilitering. Dess verkningsfullhet bör utvecklas genom striktare krav också på de åtgärder som vidtas på arbetsplatsen. I bästa fall kunde de faktorer på arbetsplatsen som hotar att leda till pensionering åtgärdas redan före ansökan om rehabilitering.

3. Distansrehabilitering

Distansverktyg kan underlätta integreringen av rehabiliteringsåtgärderna på arbetsplatsnivå. Arbetspensionsförsäkrarna och serviceproducenterna inom yrkesinriktad rehabilitering måste utveckla distansrehabiliteringens kvalitet och uppföljningen av åtgärderna. Rehabiliteringsklienternas kunnande och möjligheter att använda digitala tjänster måste också beaktas.

4. Nya verksamhetsmodeller

IPS-modellen (Individual Placement and Support) representerar ett nytt tänkesätt, där stödet för en återgång till arbetet byggs in som en del av sjukvården i ett så tidigt skede som möjligt. Arbetspensionsbranschen utnyttjar modellen i allt större utsträckning inom arbetspensionsrehabiliteringen. Ibruktagandet av modellen bör främjas på bred bas i hela samhället och i verksamheten vid framtidens social- och hälsocentraler.

5. Reformarbete

Rehabiliteringsreformen får inte splittras i alltför många olika utvecklingsprojekt. Vid reformen av den sociala tryggheten bör man ambitiöst främja förbättrandet av incitamenten till arbete. Dessutom bör man sträva efter att bryta spiralen där arbetslösa arbetsoförmögna ansöker om pension och via tidig kartläggning av rehabiliteringsbehovet styra dem till åtgärder.

De svaga länkarna i vård- och rehabiliteringsprocessen åtgärdas

Vård- och rehabiliteringsprocesserna bör utvecklas målmedvetet för att säkerställa sammanhängande och likvärdiga rehabiliteringsstigar. Utvecklingsobjekten utkristalliserar sig i identifiering av risken för arbetsoförmåga i ett så tidigt skede som möjligt inom hälsovården och i stöd för återgången till arbetet samt bättre informationsutbyte.

En kursomläggning inom psykisk hälsa är en väsentlig faktor i arbetet för att minska på sjukpensionerna. Svårigheterna hopar sig ofta med åldern, och problemen bildar lätt kedjor som sträcker sig över generationerna.

Vi lyfter fram fem metoder för att effektivisera vård- och rehabiliteringsprocessen.

1. Plan

Vård- och rehabiliteringsplanen måste vara realistisk och uppdaterad för att återgången till arbetet ska lyckas. Planerna borde vara obligatoriska när rehabiliteringsstöd, dvs. tidsbegränsad sjukpension, beviljas. Kravet måste skrivas in i lagen.

2. Psykisk hälsa

Det är viktigt att psykiska störningar identifieras i ett tidigt skede och tillgången till snabb vård måste tryggas såväl för personer i arbetsför ålder som för barn och unga utan att glömma stödet till familjerna och småbarnspedagogiken. Exakt diagnostik och intensiv utveckling av vården i det inledande skedet har en avgörande roll när det gäller att lösa problemen.

3. Automation vid uppföljningen av arbetsförmågan

Rehabiliteringsbehovet hos olika befolkningsgrupper måste identifieras i ett tidigt skede. Detta kunde främjas genom fler lagstadgade kontroller av arbetsförmågan. Efter tillämpningen av den nuvarande 30–60–90-regeln vid sjukfrånvaro bör det finnas ännu en kontrollpunkt, där läkaren tar ställning till möjligheterna att återgå till arbetet. Även införandet av ett elektroniskt B-utlåtande skulle stödja bedömningen av behovet av rehabilitering.

4. Läkarna

I grundutbildningen av läkare samt genom påbyggnadsutbildning måste man se till att läkarutlåtandena innehåller en klar beskrivning av funktions- och arbetsförmågan. Detta skulle stärka valet av för individen lämpliga rehabiliteringsåtgärder.

5. Informationsutbyte

Den information som behövs för ett rehabiliteringsbeslut ska smidigt överföras mellan enheterna inom hälsovården, framtidens social- och hälsocentraler, arbetskraftsservicen och producenterna av yrkesinriktad rehabilitering dvs. arbetspensionsförsäkrarna, FPA samt trafik- och olycksfallsförsäkringsbolagen.

Ytterligare upplysningar