Arbetsförmågan och dess betydelse

Arbetsförmågan är av central betydelse i allt arbete. En arbetsför människa klarar av sina arbetsuppgifter och utökar vid sidan arbetet sitt framtida pensionsskydd. Under arbetslivet kan arbetsförmågan emellertid vara hotad till följd av sjukdom, lyte eller skada. Arbetspensionssystemet har resurser att ingripa i dessa situationer och hjälpa arbetstagarna att bibehålla sin arbetsförmåga.

Arbetsförmågan summan av flera faktorer

Arbetsförmågan grundar sig på människans fysiska, psykiska och sociala hälsa och funktionsförmåga.

Det finns ingen enhetlig definition på funktionsförmåga exempelvis inom läkarvetenskapen, men den kan anses innebära ett jämviktsläge mellan personens egna resurser och mål samt livs- och funktionsmiljön: det är alltså fråga om hur personen klarar av kraven i det dagliga livet. Arbetsförmåga kan i sin tur definieras som förmågan att reda sig i sitt arbete eller motsvarande yrke.

På arbetsförmågan inverkar också personens kompetens, värden, motivation och förhållandena på arbetsplatsen. Arbetsförmågan är alltså summan av många faktorer.

Det är naturligt att arbetsförmågan förändras

Arbetsförmågan genomgår många förändringar under människans livstid.

Exempelvis försämras de fysiska resurserna i allmänhet med åldern. Å andra sidan kan förändringar i andra delfaktorer i arbetsförmågan, såsom utveckling av kompetens och yrkeskunnighet, samtidigt stärka arbetsförmågan. Effekterna av åldrandet är således individuella och beroende av många faktorer och försämrar inte nödvändigtvis arbetsförmågan.

Arbetsförmågan stärks också av ett meningsfullt och lagom krävande arbete. Om arbetet inte motsvarar de egna förväntningarna och är en tvångsmässig del av tillvaron, kan arbetsförmågan försämras, även om det inte skulle ske några förändringar i den fysiska funktionsförmågan.

Förändringar i arbetsförmågan kan också leda till arbetsoförmåga

Förändringarna i arbetsförmågan kan också leda till att människan inte längre fullvärdigt klarar av sitt arbete. I en situation där arbetsförmågan inte helt har gått förlorad, anses personen vara partiellt arbetsför. Om arbetsförmågan däremot går helt förlorad, är det fråga om arbetsoförmåga.

Förändringen från arbetsför till arbetsoförmögen sker emellertid i regel inte på en gång. Arbetspensionssystemet har också metoder för att ingripa i situationer som hotar arbetsförmågan och försöka förebygga arbetsoförmåga.

Om en persons sjukdom, lyte eller skada hotar att leda till arbetsoförmåga, kan personen beviljas yrkesinriktad rehabilitering som ordnas av arbetspensionsförsäkraren, dvs. arbetspensionsrehabilitering. Dess syfte är att förebygga arbetsoförmåga och hjälpa personen att orka längre i arbetslivet. På sidan Arbetspensionsrehabilitering redogör vi mer ingående för de olika formerna av arbetspensionsrehabilitering.

Om det inte går att undvika arbetsoförmåga, tryggar arbets- och folkpensionen inom den sociala tryggheten och försäkringssystemet personens försörjning i form av invalid- eller sjukpension. Beviljandet av invalid- eller sjukpension är emellertid det sista alternativet. Först bedöms förutom sökandens arbetsförmåga också personens möjligheter till och behov av rehabilitering. Detta görs för att det när det gäller arbetsförmåga alltid är fråga om att anpassa arbetstagarens personliga resurser till arbetet och uppnå balans. En människa kan såldes vara arbetsför i ett yrke men arbetsoförmögen i ett annat.

På sidan Bedömning av arbetsförmågan redogör vi mer ingående om bedömningen av arbetsförmågan.

Viktigt att värna om arbetsförmågan

Det är viktigt för både arbetstagare och företagare att värna om sin arbetsförmåga, såväl med tanke på försörjningen i nuläget som i framtiden. Arbetspensionen tjänas in på arbete, och ju längre tid man kan fortsätta i arbetslivet, desto bättre blir det egna pensionsskyddet.

Också arbetspensionssystemet deltar i upprätthållandet av arbetsförmågan genom verksamhet i anslutning till hanteringen av risken för arbetsoförmåga. Dess syfte är att minska risken för att en arbetstagare blir arbetsoförmögen och måste sjukpensioneras. Förtida arbetsoförmåga och invalid- och sjukpensioner utgör en stor kostnadspost för arbetspensionssystemet. Åtgärderna i syfte att hantera risken för arbetsoförmåga inverkar därigenom på finansieringen av arbetspensionerna och på den ekonomiska hållbarheten för hela arbetspensionssystemet. Också för individen är fortsatt arbete alltid ett ekonomiskt bättre alternativ än sjukpensionering.

För arbetspensionsförsäkrarnas verksamhet i anslutning till hanteringen av risken för arbetsoförmåga redogörs mer ingående på vår sida Hantering av risken för arbetsoförmåga.