Arbetspensioner finansieras huvudsakligen genom arbetspensionsavgifter
I Finland finansieras arbetspensionerna huvudsakligen med de arbetspensionsförsäkringsavgifter som arbetsgivarna, arbetstagarna och företagarna betalar. Också staten deltar delvis i finansieringen av arbetspensionerna.
Innehållet på denna sida
Avgiften baseras på lön eller arbetsinkomst
Den lagstadgade arbetspensionsavgiften uppbärs i procent av de löner som betalas ut till de anställda. Inom den privata och den offentliga sektorn betalar arbetstagarna och arbetsgivarna arbetspensionsavgiften tillsammans. Arbetstagarens kön inverkar inte på arbetspensionsavgiftens storlek. Däremot inverkar arbetstagarens ålder på arbetspensionsavgiften på så sätt att avgiftsandelen för arbetstagare i åldern 53-62 år är något större och arbetsgivarnas avgiftsandel i motsvarande mån något mindre (se Hur arbetstagarens avgiftsandel bildas).
Företagarna och lantbruksföretagarna betalar i sin tur arbetspensionsavgifterna själva på basis av sin arbetsinkomst.
Staten finansierar dessutom en del av pensionerna för företagare, lantbruksföretagare och sjöfarare. Därtill svarar staten för arbetsgivarens avgiftsandel vid betalningen av statsanställdas pensioner. Utöver dessa inflyter statsfinansierad förmån som jämställs med arbetspension för tiden för vård av barn under tre år (hemvårdsstöd) samt för studier som leder till examen.
Storleken på och grunderna för fastställandet av arbetspensionsavgifterna inom olika branscher varierar enligt olika pensionslagar. Nedan redogörs för huvudpunkterna i de olika lagarna.
Den privata sektorn
Inom den privata sektorn förhandlar arbetsmarknadens centralorganisationer om arbetspensionsavgiften. De representerar arbetspensionernas finansiärer, dvs. arbetsgivarna och arbetstagarna.
Arbetsmarknadscentralorganisationerna förhandlar om den genomsnittliga nivån på arbetspensionsavgiften antingen för ett eller flera år i sänder. Arbetspensionsavgiften fastställs i enlighet med allmän praxis inom försäkringsverksamheten för respektive år i förskott.
Utgående från förhandlingsresultatet gör den gemensamma arbetsgruppen för arbetspensionsbolagens aktuarier, TELA:s beräkningsgrundssektion, en ansökan till social- och hälsovårdsministeriet om avgifterna för nästa år. Ministeriet fastställer avgifterna.
År 2025 är arbetspensionsavgiften enligt lagen om pension för arbetstagare dvs. ArPL i genomsnitt 24,85 procent av den lönesumma som betalas till arbetstagaren. Arbetstagarens andel av avgiften är 7,15 procent före 53 och efter 63 års ålder och 8,65 procent för dem som fyllt 53 år men inte 63. Arbetsgivarens avgiftsandel är i genomsnitt 17,38 procent.
Arbetspensionsavgiftens komponenter
Arbetspensionsavgiften består av följande komponenter:
- ålderspensionsdel
- invalidpensionsdel
- utjämningsdel
- övriga komponenter.
De olika komponenterna i ArPL-avgiften fastställs på lagstadgade grunder. Beloppet av de olika komponenterna beräknas med försäkringsmatematiska kalkyler.
Den del av ArPL-avgiften som utgör ålderspensionsdelen fonderas för framtida ålderspensioner. Ålderspensionsdelen fastställs till en sådan nivå att den inkomst som samlas in genom den i genomsnitt räcker till för att täcka de delar av ålderspensionen som fonderas under respektive år.
Vid fastställandet av ålderspensionsdelen beaktas arbetstagarnas ålder och kön. För kvinnor är medellivslängden längre än för män och detta beaktas vid beräkningen av ålderspensionsdelen.
Som invalidpensionsdel insamlas den del av ArPL-avgiften som används till fondering av invalidpensioner. Invalidpensionsdelen fastställs till en sådan nivå att den avgift som samlas in genom den i genomsnitt räcker till för att täcka hälften av de framtida pensionsutgifter som orsakas av pensionsfall inom de två följande åren. Med pensionsfall avses i praktiken sådan sjukdom på basis av vilken personen senare beviljas invalidpension.
När avgiften fastställs finns endast exakta uppgifter om utgifterna för några år tillbaka att tillgå och de framtida utgifterna måste uppskattas på basis av dem.
För stora arbetsgivare (lönesumman över 2,2 miljoner euro om året) inverkar genom den s.k. avgiftsklassmodellen också företagets egna invalidpensionsfall på invalidpensionsdelen (se frågor och svar om avgiftsklassmodellen för finansiering av invalidpensioner, på finska).
Med utjämningsdelen insamlas den del av ArPL-avgiften som används för att täcka den ofonderade pensionsutgiften som arbetspensionsförsäkrarna bekostar gemensamt. Denna del benämns utjämningspensionsutgift. Med utjämningsdelen justeras förhållandet mellan de olika delarna av ArPL-avgiften så att den totala avgiften respektive år motsvarar vad som avtalats.
Buffertfonden för utjämningsdelen ska täcka minst 20 procent av nästa års utjämningspensionsutgift. I bufferten har det också samlats in pengar för att jämna ut höjningen av arbetspensionsavgiften i framtiden. Från bufferten kan enligt lag överföras medel till ålderspensionsfonderna för framtida behov.
Den resterande delen av ArPL-avgiften består av arbetspensionernas omkostnader, dvs. arbetspensionsförsäkrarnas verksamhetskostnader, olika lagstadgade avgifter och premieförluster. Från och med 2023 fastställs den omkostnadsdel som är avsedd att täcka verksamhetskostnaderna separat för varje bolag, vilket innebär att beloppet kan variera mellan olika arbetspensionsbolag.
Hur arbetstagarens avgiftsandel bildas
I lagen om pension för arbetstagare fastställs hur arbetstagarens avgiftsandel beräknas. Dessutom innehåller lagen bestämmelser om att när arbetspensionsavgiften höjs, ska hälften av höjningen påföras arbetstagarens avgiftsandel.
Arbetstagarens avgiftsandel är alltid lika stor, oavsett om han eller hon är försäkrad i ett arbetspensionsbolag eller i en pensionskassa eller -stiftelse.
Arbetstagarnas avgiftsandel infördes år 1993. Fram till dess svarade arbetsgivaren i sin helhet för betalningen av arbetspensionsavgifterna.
Arbetstagare som fyllt 53 år men inte 63 år betalar en högre arbetspensionsavgift, eftersom deras pensionstillväxt också är högre. Bonustillväxten hänför sig till pensionsreformens övergångsperoid 2017–2025.
Arbetsgivaren innehåller arbetstagarnas avgiftsandelar i samband med lönebetalningen och redovisar arbetspensionsavgiften i sin helhet till arbetspensionsförsäkraren.
Hur arbetsgivarens avgiftsandel bildas
Arbetsgivarens avgiftsandel utgör hela arbetspensionsavgiften med avdrag för arbetstagarens andel av avgiften.
Avgifterna för enskilda arbetsgivare kan emellertid variera, beroende på om arbetsgivaren har tecknat arbetspensionsförsäkring i ett arbetspensionsbolag eller i en pensionskassa eller -stiftelse.
Från och med 2023 fastställs den omkostnadsdel som är avsedd för arbetspensionsbolagens verksamhetskostnader separat för varje bolag. Varje bolag fastställer således redan på förhand omkostnadsdelen att så bra som möjligt motsvara de verkliga verksamhetskostnaderna. Därför är arbetsgivarens arbetspensionsavgift beroende av i vilket arbetspensionsbolag arbetsgivaren är kund.
Om arbetsgivaren är en s.k. tillfällig arbetsgivare, utgör arbetsgivarens arbetspensionsavgift en fast procentandel av de försäkrades lön. En s.k. avtalsarbetsgivare kan i sin tur få rabatt på avgiften genom en bolagsspecifik kundåterbäring. Med avtalsarbetsgivare avses arbetsgivare som kontinuerligt har anställda eller som under sex månader betalar löner för minst 10 038 euro (år 2025).
Kundåterbäringarna är det överskott som arbetspensionsbolagen delar ut till sina kunder och som uppstår av placeringsavkastningen. I praktiken sänker kundåterbäringen både den arbetspensionsavgift som tas ut av arbetsgivarna och den arbetspensionsavgift som arbetstagarna betalar. Om kundåterbäringarna redogörs mer ingående i vårt infopaket med frågor och svar om arbetspensionsbolagens kundåterbäringar. Sidan finns tills vidare enbart på finska.
Den arbetsgivare som grundat en pensionsstiftelse eller de arbetsgivare som grundat en pensionskassa fastställer tillsammans arbetspensionsavgiftens storlek enligt pensionsstiftelsens eller -kassans kostnader. Arbetsgivarnas avgift dimensioneras så att den tillsammans med avkastningen på placeringarna täcker kassans eller stiftelsens utgifter.
Pensionsstiftelsens eller pensionskassans arbetspensionsavgift tas ut i flera poster i förskott under året. Avgiften kan under året justeras efter stiftelsens eller kassans ekonomiska läge. Om det ekonomiska läget och solvensen är på tillräckligt god nivå, kan avgiften sänkas eller också helt utebli.
Den kommunala sektorn
Inom den kommunala sektorn betalar arbetstagarna en lika stor arbetspensionsavgift som inom den privata sektorn. År 2025 är avgiften 7,15 procent för anställda under 53 och över 63 år och 8,65 procent för dem som fyllt 53 år men inte 63.
Betalningsandelarna för Kevas medlemssamfund för respektive år fastställs av Kevas delegation. Betalningsandelarna består av en lönebaserad pensionsavgift och en utjämningsavgift. Utjämningsavgiften betalas utöver den lönebaserade avgiften av kommunerna och välfärdsområdena, och den ersätter den tidigare pensionsutgiftsbaserade pensionsavgiften.
År 2025 är den genomsnittliga lönebaserade pensionsavgiften 24,40 procent av lönerna. Avgiften bildas av en arbetsinkomstbaserad pensionsavgift som tas ut av alla arbetsgivare (23,70 % av lönerna) samt av en arbetsgivarspecifik invalidpensionsavgift (i snitt 0,70 % av lönerna).
Eftersom arbetsgivaren innehåller arbetstagarens pensionsavgift, arbetsgivarens andel av den lönebaserade pensionsavgiften kvarstår i praktiken uppskattningsvis 17,13 procent av lönerna i genomsnitt.
Den utjämningsavgift som tas ut av kommunerna och välfärdsområdena 2025 är sammanlagt 577 miljoner euro.
Staten
Den arbetspensionsavgift som arbetstagarna inom staten betalar är densamma som inom den privata sektorn. År 2025 är avgiften 7,15 procent för anställda under 53 och över 63 år och 8,65 procent för dem som fyllt 53 år men inte 63.
Den arbetspensionsavgift som staten betalar i egenskap av arbetsgivare fastställs av finansministeriet på framställning av Keva. Ålders-, invalid- och familjepensionsdelarna i arbetsgivarens pensionsavgift räknas ut försäkringsmatematiskt så att de tillsammans med arbetstagarens genomsnittliga pensionsavgift täcker det pensionsansvar som uppstår inom statens pensionssystem.
År 2025 är den lönebaserade pensionsavgiften som tas ut av staten i genomsnitt 24,85 procent av lönerna. Avgiften består av en arbetsinkomstbaserad pensionsavgift (24,15 % av lönerna) som uppbärs av alla arbetsgivare och en arbetsgivarspecifik invalidpensionsavgift (i genomsnitt 0,70 % av lönerna)
I den lönebaserade pensionsavgiften ingår också arbetstagarens avgiftsandel, varvid arbetsgivarens andel utgör i genomsnitt 17,13 procent av lönerna.
De arbetspensionsavgifter som arbetsgivarna och arbetstagarna inom staten betalar täcker cirka 40 procent av de årliga kostnaderna för pensionerna. Den resterande andelen på 60 procent kommer direkt från statsbudgeten för respektive år.
Kyrkan
Arbetspensionsavgiften för arbetstagarna inom församlingarna, kyrkan och de kyrkliga samfunden är densamma som inom den privata sektorn. År 2025 är avgiften således 7,15 procent före 53 och efter 63 års ålder och 8,65 procent för dem som fyllt 53 år men inte 63.
Evangelisk-lutherska kyrkans kyrkomöte fastställer årligen grunderna för och storleken på de arbetspensionsavgifter som ska betalas. Arbetspensionsavgiften är lönebaserad. År 2025 utgör arbetspensionsavgiften för församlingsarbetsgivare 28,7 procent av lönesumman och för Kyrkans centralfond samt arbetsgivarna inom de kyrkliga föreningarna 34,5 procent. I den lönebaserad pensionsavgiften ingår också arbetstagarens avgift.
Dessutom uppbärs av församlingarna en pensionsfondsavgift, som utgör 5,0 procent av kyrkoskatteintäkterna.
Sjöfartsbranschen
Social- och hälsovårdsministeriet fastställer årligen arbetspensionsavgiften enligt lagen om sjömanspensioner dvs. SjPL. Den arbetspensionsavgiften av arbetstagarna motsvarar densamma avgiften som inom den privata sektorn.
År 2025 är avgiften av arbetstagaren 7,15 procent före 53 och efter 63 års ålder och 8,65 procent för dem som fyllt 53 år men inte 63. Arbetsgivarnas arbetspensionsavgift i sin tur är 11,40 procent av lönesumman.
Staten deltar dessutom i finansieringen av de pensioner som betalas till sjöfararen genom att bekosta en brist tredjedel av pensionsutgiften i enlighet med lagen om SjPL.
Företagare
År 2025 är avgiftsprocenten enligt lagen om pension för företagare dvs. FöPL 24,10 procent för företagare under 53 och över 63 år och 25,60 procent för företagare som fyllt 53 år men inte 63. Höjningen av avgiften för 53 år fyllda företagare baserar sig på att pensionstillväxten justeras vid denna ålder, på samma sätt som för arbetstagare.
Social- och hälsovårdsministeriet fastställer avgiftsprocenten enligt FöPL årligen. Den genomsnittliga FöPL-avgiften motsvarar den genomsnittliga ArPL-avgiften inom den privata sektorn, utan den höjda avgiften för 53 år fyllda.
Företagarna betalar FöPL-avgiften i sin helhet själva. FöPL-avgiften beräknas i procent av den fastställda pensionsgrundande arbetsinkomsten. Arbetsinkomsten baserar sig inte på det ekonomiska resultatet av företagsverksamheten, utan den ska motsvara det ekonomiska värdet av företagarens arbetsinsats. Som hjälp vid fastställandet av arbetsinkomsten används arbetspensionsförsäkrares gemensamma beräkningstjänsten för rekommenderad arbetsinkomst.
kan man använda Pensionsskyddscentralens anvisningar om företagarens arbetsinkomst (Telp.fi: välja sidan på svenska; se ”Handböcker” på footer; där finns ”Handbok om företagarens arbetsinkomst”) .
Nyetablerade företagare får 22 procent rabatt på FöPL-avgiften de första 48 månaderna.
En frilansare betraktas som företagare om han eller hon arbetar utan att stå i ett arbets- eller tjänsteförhållande. En frilansare som är verksam som företagare ansvarar för sin arbetspensionsavgift själv på samma sätt som företagarna.
Om det arbete som frilansaren utför emellertid uppfyller kännetecknen för ett anställningsförhållande, betraktas frilansaren som arbetstagare. Kännetecknen för ett anställningsförhållande är att arbetet utförs mot vederlag för någon annan, under dennes ledning och övervakning. Då svarar arbetsgivaren för frilansarens arbetspensionsförsäkring, och frilansarens arbetspensionsavgifter fastställs på samma sätt som avgifterna för anställda inom den privata sektorn.
En frilansare kan samtidigt arbeta både som företagare och som arbetstagare.
Lantbruksföretagare och stipendietagare
Lantbruksföretagarna betalar sin arbetspensionsavgift i sin helhet själva. Enligt lagen om pension för lantbruksföretagare dvs. LFöPL försäkras jordbrukare, skogsbrukare, fiskare och renskötare samt deras familjemedlemmar. Dessutom försäkras stipendietagare som bedriver vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet enligt LFöPL.
I LFöPL tillämpas två olika procentsatser: en basprocentsats och en nedsatt procentsats. Den procentsats enligt vilken avgiften beräknas fastställs utifrån den försäkrades arbetsinkomst. Arbetsinkomsten beskriver lantbruksföretagarens arbetsinsats. Stipendietagarens arbetsinkomst baserar sig på beloppet av stipendiet. På LPA:s webbplats redogörs mer ingående för hur arbetsinkomsten fastställs.
Social- och hälsovårdsministeriet fastställer basprocentsatserna enligt LFöPL årligen. Basprocentsatserna har ofta följt motsvarande procentsatser enligt lagen om pension för företagare, dvs. FöPL.
År 2025 är arbetspensionsavgiften för personer under 53 och över 63 år
- cirka 13,01 procent till den del som arbetsinkomsten är högst 31 565 euro
- 24,10 procent till den del som arbetsinkomsten överstiger 49 602 euro
- mellan ovan nämnda arbetsinkomster stiger avgiften glidande.
För 53-62 år är motsvarande procentsatser cirka 13,82 och 25,60.