Fonderingen av arbetspensionerna
Inom den privata sektorn finansieras arbetstagarnas ålders- och invalidpensioner genom ett partiellt fonderande system. En del av de arbetspensionsavgifter som samlas in årligen fonderas och placeras för framtida pensioner.
Innehållet på denna sida
En kombination av fördelningssystem och fondering
För finansieringen av arbetspensionerna finns det två huvudalternativ: ett fördelningssystem och ett helt fonderande system. I fördelningssystemet insamlas i arbetspensionsavgifter årligen de pengar som behövs för att betala ut pensionerna under respektive år. I ett helt fonderande system insamlas i sin tur i arbetspensionsavgifter årligen så mycket som det behövs för att i framtiden betala ut de pensioner som tjänats in under året i fråga. Dessa avgifter avsätts till en fond för att vänta på att pensionen i sinom tid betalas ut.
I systemet med partiell fondering kombineras dessa två alternativa sätt att finansiera arbetspensionerna.
Partiell fondering innebär att en del av de arbetspensionsavgifter som årligen tas ut av arbetsgivarna och arbetstagarna fonderas, dvs. läggs åt sidan och placeras för framtida pensioner. Återstoden av de årliga avgifterna används direkt för att täcka de pensioner som betalas ut under samma år.
Med tanke på pensionsutbetalningen innebär partiell fondering att en del av pensionerna bekostas med innevarande års arbetspensionsavgifter och en del med tidigare fonderade tillgångar och avkastningen på dem.
I systemet med partiell fondering betalar varje generation en del av pensionerna för de generationer som redan gått i pension men sparar också en del för sin egen framtida pension.
Fonderingen sänker arbetspensionsavgiften
Tack vare systemet med partiell fondering kan arbetspensionsavgifterna hållas på en lägre nivå, vilket också bidrar till lägre sysselsättningskostnader och ger arbetstagaren en större andel av lönen i handen. Ur individens synvinkel framgår fördelarna med fonderingen i att man genom att fondera samlar, dvs. sparar tillgångar som trygghet för ålderdomen när inkomsterna vanligtvis är som högst, dvs. under arbetskarriären. Fonderna upplöses i sin tur när inkomsterna är lägre än under tiden i arbete.
I systemet med partiell fondering kan också den avkastning som erhålls på de fonderade pensionstillgångarna beaktas när arbetspensionsavgiften fastställs. Således kan man hålla arbetspensionsavgiften på en lägre nivå jämfört med om pensionerna skulle betalas enbart med årliga arbetspensionsavgifter. Exempelvis skulle man utan fondering år 2023 har varit tvungen att ta ut över 1,5 procentenheter mer i arbetspensionsavgifter på privata sektorn än vad som var fallet.
Utan partiell fondering skulle arbetspensionsavgifterna täckas enbart med de arbetspensionsavgifter som tas ut av arbetsgivarna och arbetstagarna. Om arbetspensionsutgifterna ökar, skulle också arbetspensionsavgifterna omedelbart öka. Om däremot sysselsättningen minskar betydligt, skulle man också då vara tvungen att höja arbetspensionsavgifterna för att täcka de löpande pensionerna. I båda fallen skulle arbetskraftskostnaderna öka. Alternativet är att skära ned de pensioner som betalas ut.
I systemet med partiell fondering är finansieringen av arbetspensionerna således inte enbart beroende av arbetsmarknaden eller enbart av finansmarknaden, utan risken fördelas mellan dessa två.
Den partiella fonderingen lindrar dessutom effekten av olika stora generationer på arbetspensionsavgiftens nivå. När befolkningen minskar och en allt mindre andel av befolkningen finansierar de löpande arbetspensionerna, skulle ett rent fördelningssystem medföra ett hårdare betalningstryck för de små åldersklasserna. Systemet med partiell fondering fördelar kostnaderna för pensionerna mer rättvist på rätt generation jämfört med fördelningssystemet.
Fondernas avkastning måste vara större än ökningen i lönesumman
För att fonderingen ska vara lönsam, måste avkastningen på de fonderade arbetspensionsmedlen på lång sikt överskrida ökningen i lönesumman, dvs. de årliga bruttolönerna. Då kan pensionerna finansieras med lägre arbetspensionsavgifter än utan partiell fondering.
Om avkastningen på tillgångarna är lika stor som ökningen i lönesumman, ger fonderingen inte längre någon fördel i form av lägre arbetspensionsavgift.
Exempelvis ökade inom den privata sektorn löntagarnas försäkrade lönesumma åren 1997–2023 reellt med i genomsnitt 2,1 procent om året. Den reala avkastningen på arbetspensionstillgångarna inom den privata sektorn var under samma period 3,7 procent.
Fonderna används varje år
Varje år fonderas en del av de arbetspensionsavgifter som samlas in och på motsvarande sätt upplöses en del av fondtillgångarna för att täcka de arbetspensioner som betalas ut under året.
För närvarande överförs cirka en femtedel av de arbetspensionsavgifter som samlas in inom den privata sektorn och som arbetsgivarna och arbetstagarna betalar till fonder. Av de löpande arbetspensionerna utgör den andel som täcks med fonder cirka en fjärdedel. Varje löpande arbetspension består av en del som täcks med avgifter och en del som täcks med medel från fonderna.
En del av de löpande arbetspensionerna har alltid täckts med medel från pensionsfonderna – även då de årliga arbetspensionsutgifterna varit mindre än de insamlade arbetspensionsavgifterna. Sedan 2013 har arbetspensionsutgifterna inom den privata sektorn varit större än de intäkter som samlats in i form av arbetspensionsavgifter. Skillnaden täcks med fonderna och deras avkastning.
Finansieringskällorna för arbetspensionsavgifterna och arbetspensionsutgifterna beskrivs mer ingående på vår webbplats på sidan Penningflödena kring arbetspensionerna.
Varje arbetspensionsförsäkrare inom den privata sektorn ansvarar för fonderingen i fråga om sina egna försäkrade. Alla arbetspensionsförsäkrare omfattas emellertid av samma regler och principer för genomförandet av fonderingen.
I de beräkningar som görs över fondernas tillräcklighet beaktas den avkastning som erhålls på de fonderade tillgångarna och det faktum att pensionen ska räcka till under hela livstiden. I kalkylerna beaktas också att de försäkrade i framtiden får pension under olika lång tid beroende på livslängden och att en del av de försäkrade inte får någon pension alls på grund av dödsfall före pensionsåldern.
Fonderna är inte öronmärkta
I det finländska pensionssystemet har ingen en personlig ”pott” med arbetspensionsbesparingar, och de arbetspensionsavgifter som en enskild försäkrad (arbetsgivare eller företagare) betalar hänför sig inte heller uttryckligen till hans eller hennes egen pension. Eller omvänt, den pension som betalas ut till en enskild pensionstagare inkluderar inte de arbetspensionsavgifter som personen uttryckligen själv betalat.
Däremot tjänar varje arbetspensionsförsäkrad arbetstagare och företagare in en viss mängd arbetspension på inkomsterna under respektive kalenderår. Pensionssystemet lovar att betala ut denna intjänade pension till personen i det skedet när han eller hon går i ålderspension eller beviljas invalidpension. Och för denna intjänade pension fonderar arbetspensionsförsäkraren tillgångar för den pension som betalas ut i framtiden (denna fondering gäller således endast arbetstagare). I detta avseende har varje försäkrad och senare pensionstagare rätt till den fonderade andel som kommer att betalas ut till honom eller henne i form av pension.
De försäkrade har således inga individuella pensionsbesparingar, utan ett löfte om det pensionsskydd som fastställs i lagen.
Fonderna kan aldrig upplösas helt
Varje försäkrad arbetstagare tjänar för varje kalender in en på förhand avtalad arbetspension, varav en del fonderas under samma år med tanke på framtiden. Således inflyter det till pensionsfonderna varje år mer pengar, även om det från fonderna samtidigt betalas ut pensioner till de nuvarande pensionstagarna.
Logiken i denna fortlöpande fondering innebär också att pensionsfonderna aldrig kan tömmas helt, eftersom det till dem varje år inflyter fonderade pensionsandelar av de pensionsrätter som tjänats in respektive år.
I fonderna finns således inte enbart nuvarande pensionärers tillgångar utan tillgångarna tillhör alla åldersklasser som arbetat i det förgångna och i nuläget. De olika åldersklassernas andelar av pensionsfonderna beskrivs mer ingående på vår webbplats på sidan Fördelningen av fonderna på olika åldersklasser.
Även om största delen av de s.k. stora årskullarna redan är pensionerade, har pensionsfonderna inte heller för deras del hittills använts till löpande pensioner under mer än några år.
De fonderade pensionernas andel drygt 30 procent
Pensionsskyddscentralen gör upp kalkyler över värdet på de pensionsrätter som tjänats in eller det s.k. pensionsansvaret. Med pensionsansvar avses de tillgångar som med beaktande av den kommande avkastningen på pengarna skulle behövas för att täcka det totala beloppet av samtliga framtida pensioner som tjänats in fram till en bestämd tidpunkt, om man inte längre skulle kunna finansiera betalningen av tidigare intjänade pensioner med arbetspensionsavgifter.
De senaste kalkylerna beskriver läget vid utgången av 2023, varvid pensionsansvaret uppgick till cirka 816,7 miljarder euro.
Pensionsfondernas värde uppgick i sin tur vid utgången av 2023 till 251 miljarder euro. Fonderna täckte således drygt 30 procent av pensionsansvaret. Detta relationstal kallas fonderingsgrad.
Vid beräkningen av fonderingsgraden beaktas den avkastning som fås på de placerade pensionstillgångarna. I Pensionsskyddscentralens kalkylen används en realränta på 2,5 procent fram till 2031 och därefter en realränta på 3,5 procent. Kalkylen har tagits från Pensionsskyddscentralens memorandum om värdet av de pensionsrätter som tjänats in, publicerad i januari 2024 (publicerad på finska).
