Kimmo Koivurinne: Pensionssystemet som helhet viktigt när man jämför pensioner
Vår analytiker Kimmo Koivurinne fortsätter diskussionen i Hufvudstadsbladet om jämförelsen av pensionssystem. Koivurinnes medföljande artikeln publicerades i tidningen den 3 februari 2024.
I sitt svar på mitt inlägg (HBL 20.1) nämner ledarskribenten Torsten Fagerholm några länder som exempel på ett centraliserat och kostnadseffektivt pensionssystem. Pensionssystemen kan emellertid inte jämföras genom att man väljer ut delar som inte är sinsemellan jämförbara.
Vid en jämförelse av Finlands pensionssystem med andra länder går blickarna ofta till Kanada, Norge och Sverige. Till skillnad från vad Fagerholm hävdar, är dessa länders pensionssystem inte enkla.
De innehåller utöver centrala buffert- och pensionsfonder tiotals olika arbetsmarknadsbaserade pensionsfonder. Det finns således ett stort antal aktörer och den enskilda individens pensionsskydd består av flera komponenter. I Finland har vi en, för alla samma, förvärvspension. Den administreras av många pensionsförsäkrare.
Investeringsintäkterna är en viktig mätare på hur effektivt pensionsskyddet sköts. Det är problematiskt att jämföra pensionssystemen, om man väljer att jämföra pensionssystemet i Finland med en enskild aktör i ett land.
I Pensionsskyddscentralens internationella jämförelse över en period på 10 och 15 år har några aktörer i andra länder kommit upp till en något högre avkastning än pensionsförsäkrarna i Finland. Här är det på sin plats att beakta inverkan av några viktiga faktorer.
Förändringen i valutakursen är en faktor, som fördunklar jämförelsen av avkastningen. Pensionsplacerarna offentliggör sina avkastningssiffror i lokal valuta. Då döljs det faktum att de svenska pensionsfonderna dragit nytta av att kronan försvagats, eftersom de svenska pensionerna betalas ut i kronor samtidigt som en stor del av investeringarna noteras i euro och dollar. Om man i stället tar en titt på avkastningen i den gemensamma valutan, kan avkastningsdifferensen mellan pensionsplacerarna under 2000-talet, beroende på vilken period som analyseras, jämnas ut eller rentav kastas om. Samma fenomen inverkar på avkastningen för pensionsplacerarna i Kanada.
Den viktigaste faktorn är investeringarnas riskprofil, det vill säga i praktiken andelen aktieinvesteringar. Den har stor inverkan på avkastningen. I de svenska AP-buffertfonderna utgör aktierna 70 eller rentav över 90 procent av alla investeringar. I Finland är andelen aktier fortfarande mycket lägre än så. Risknivån inom den privata sektorn begränsas genom solvensregler och pensionsförsäkrarna har solidariskt ansvar för pensionerna.
Keva, som sköter arbetspensionsförsäkringarna inom den offentliga sektorn, meddelade på hösten att den höjer risknivån i sin placeringsportfölj. Som en del av pensionsreformen övervägs som bäst en måttlig höjning av risknivån inom den privata sektorn.