Kimmo Koivurinne: Investerarna satt med dåliga kort på hand i början av 2022
Trots det mycket svåra världsläget och den krävande investeringsmiljön minskade finländarnas arbetspensionstillgångar med endast cirka 7 miljarder euro under det första kvartalet. Tillgångarna uppgick vid utgången av mars till 248 miljarder euro. Minskningen berodde framför allt på nedgången i marknadsvärdet på noterade aktier. En annan bidragande orsak var uppgången i räntenivån under början av året, varför också ränteinvesteringarna var förlustbringande.
I denna blogg redogör jag mer ingående för händelserna på finansmarknaden under årets första kvartal. Våra senaste tillgångsuppgifter finns på sidan Beloppet av pensionstillgångarna. Vid en analys av arbetspensionstillgångarnas utveckling är det viktigt att analysera trenden på lång sikt.
På marknaden rådde i början av året en bakfull stämning i spåren efter coronapandemin. Bakom låg över ett år av kontinuerlig återhämtning i ekonomin och starka investeringsavkastningar. Vid årsskiftet hopade sig bekymren för investerarna: den kraftiga inflationen bottnade i stigande energipriser samt den komponentbrist och de störningar i produktionskedjorna som följt på coronan. Det verkliga trollet på marknaden var väntan på amerikanska centralbankens åtgärder för att strama åt penningpolitiken och deras negativa konsekvenser för avkastningen på aktier. Risken för en ny coronavåg och de ryska truppernas illavarslande rörelser i området kring Ukraina medförde också oro.
På marknaden återspeglades denna ovisshet i en ökad strävan efter trygghet. Aktiekurserna sjönk i januari både i Nordamerika och i Europa. Inom aktierna noterades ett bekant fenomen som förekommer vid marknadsstress – kapital förflyttas från tillväxtaktier till värdeaktier. Detta s.k. flight to quality-fenomen innebär en sänkning av risknivån till fördel för tryggare investeringsinstrument.
Krigets marknadseffekter tog långsamt fart
Underrättelsetjänsterna i väst hade redan i flera månader varskott om planerna på en attack mot Ukraina, men tanken på ett fullskaligt krig föreföll irrationell och ett krigsutbrott ansågs därför också osannolikt. Likväl anföll Ryssland Ukraina den 24 februari. När anfallskriget inleddes reagerade finansmarknaden, med undantag av Moskvabörsen, överraskande dämpat på krigsutbrottet. Under de följande veckorna upplevdes heller ingen allmän panik på den internationella marknaden, även om Moskvabörsen av rädsla för kapitalflykt var stängd i tre veckor.
Västvärlden samlades under ledning av USA för att dryfta ekonomiska sanktioner gentemot Ryssland och materialhjälp till Ukraina. Denna gång fick Rysslandssanktionerna rätt snabbt ett brett stöd och den internationella fronten frös transaktionerna med den ryska centralbanken och övriga ryska banker. Utöver att bankkontakterna blockerades sammanställdes ett omfattande sanktionspaket som begränsade importen och exporten av varor och all handel med Ryssland.
När Moskvabörsen var stängd gav investerarna uttryck för sin syn på kriget och ryska bolag förlorade på kort tid upp till 95 procent av sitt värde på börserna i väst. Också Helsingforsbörsen rasade med över tio procent på ett par veckor, vilket förutom vårt geografiska läge också berodde på att vår ekonomi är mer beroende av Ryssland än genomsnittet. Lyckligtvis har östhandelns betydelse för Finland minskat från VSB-avtalets tider och i fjol utgjorde exporten till Ryssland endast drygt fem procent av vår totala export. Det finns givetvis skäl att notera att importen från Ryssland på grund av införseln av energi och industriråvaror i praktiken varit större än exporten under hela 2000-talet.
De direkta effekterna av kriget i Ukraina på aktierna var mindre än väntat – huvudindexen sjönk under det första kvartalet mellan fem och tio procent. Kriget stärkte emellertid andra fenomen som noterats redan under coronapandemin: inflationen som tilltagit kraftigt under de senaste året var fortsatt hög och priset på råvaror och energi fortsatte att stiga. Samtidigt steg räntorna brant och exempelvis 12 månaders euribor var ännu vid utgången av februari klart negativ (-0,35 %) för att redan vid kvartalets slut ligga nära noll (-0,07 %).
Osäkra utsikter för resten av året
Även om marknaden lyckats undgå en total katastrof till följd av krigsutbrottet, är investeringsutsikterna för resten av året inte särskilt ljusa. Inflationen tvingar centralbankerna att begränsa likviditeten på marknaden, vilket teoretiskt sett kommer att synas i svagare avkastningsförväntningar på aktier. Dessutom inverkar de stigande räntorna menligt på stora ränteportföljer och bromsar upp investeringarna, samtidigt som de högre råvaru- och energipriserna kyler ner ekonomin.
Arbetspensionssystemet mot kärva tider från ett starkt utgångsläge
I denna situation fanns det med tanke på finansieringen av de finländska arbetspensionerna emellertid en trumf på hand: tack vare det senaste årets goda avkastningar var arbetspensionsförsäkrarnas solvens närapå rekordstark. Solvensen beskriver arbetspensionsförsäkrarnas risktäckningskapacitet inom den privata sektorn, med andra ord respektive arbetspensionsförsäkrares tillgångar i förhållande till deras åtaganden, dvs. pensionerna på deras ansvar. Placeringsintäkterna utökar solvenskapitalet, och på motsvarande sätt minskar solvenskapitalet under svaga tider på investeringsmarknaden.
Efter det första kvartalet hade arbetspensionsbolagens genomsnittliga solvens sjunkit endast svagt. Bolagens solvensställning var i snitt 1,7 gånger i förhållande till den solvensgräns som solvenskapitalet måste överstiga. Läs mer om nyckeltalen på sidan Solvensreglering. En stark solvens tryggar finansieringen av arbetspensionerna och minskar trycket på att i framtiden höja pensionsavgifterna.